BYTT BLOGG IGEN!
Pga av allt krångel med denna blogg, och en jättebesvikelse på blogg.se, så har jag bytt blogg ännu en gång. Den nya bloggen finns på http://pernilla90.wordpress.com och jag är verkligen kanonnöjd med denna, så där kommer jag uppdatera regelbundet och behålla så länge jag håller mitt bloggandet uppe :-)
Vi ses där!
Mors Dag
Igår nodde jag min personliga botten. Vaknade egentligen på ganska bra humör, men sen gick det bara utför. Jag kommer ingenstans med pluggandet inför sjukdomstillstånd II-tentan, och den gör mig så stressad. Träningen har gått dåligt de senaste dagarna och igår hann jag bara springa en dryg kilometer innan jag föll pladask för en rot. Där gav jag upp. Så efter lite kastande av mp3-spelare, lite aggressionutbrott mot stackars Mamma och sen en arg och forcerad cykeltur hem igen stängde jag in mig i lägenheten resten av dagen. Stängde av mobilen, begravde mig i mitt duntäcke och glömde skolan. Sen kändes det bättre. Så idag har jag börjat om på ny kula, och det känns bra. Fan, jag behöver sommarlov mer än någonsin, och jag känner äntligen lite motivation till att fixa de två tentorna nästa helg för att sedan välkomna sommaren med öppna armar, och faktiskt känna att jag gjort mitt bästa nu på slutet.
Har lite skrivstopp känner jag, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Så jag avslutar nog här, stänger ner datorn och avslutar denna vecka med lite häng i soffan. Imorgon finner ni mig på Nya Konditoriet med näsan i fysiologiboken, och kvällen bjuder sedan på fössäsongsträning i Kumla. Godnatt!
Älskade fina Mamma, grattis på Mors Dag!
ÖSK-premiär
Biobesök nummer två denna vecka blev det igår kväll som sagt. Pirates of the Carribean - På främmande farvatten. Jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken, jag hade ganska höga förväntningar och en uppföljare utan varken Orlando Bloom, Stellan Skarsgård eller Keira Knightley blev lite tomt. Men den var bra, dock inte lika bra som de tre första.
Nu tänker jag parkera mig i soffan och invänta på att min käre sambo ska komma hem från Sollentuna. En hel dag utan honom är tomt. Det ska bli skönt att få hem honom.
Spontanbio
Jag klarade livprovet i onsdags, och jag måste säga att jag är stolt över mig själv. Jag orkar inte dra hela provet, men det var tufft, och jag har faktiskt minnesluckor från det att jag dök sista dyket och skulle hämta den där förbaskade dockan. Det gick på ren vilja och mängder med adrenalin. Men det gick, och jag bävar redan inför nästa prov i november! Igår hade vi glukosbelastnings-laboration och vi undersökte vårat blodsocker. Vi upptäckte att jag möjligtvis har ett förstadie till typ 1 diabetes. Eftersom jag starkt ogillar sprutor känns ju det här förstås helt fantastiskt. Vi får hoppas på Rolfs förklaring till "möjliga fysiologiska förändringar som egentligen inte borde ske". Känns ju säkert. Kan det kanske bero på livprovet i onsdags? Måste tagit död på ett miljontal celler de där minutrarna i bassängen och säkert pumpat ut flera liter med alla möjliga hormoner. Jag känner mig ärligt talat fortfarande lite ur schack efter den där persen. Fasen vad skönt att det gick på första gången!
Det blev en fika med fröken Enerholm idag också. Det är så roligt att hon också går sjuksyrra, det blir mycket utbildningsprat när vi sätter igång. Kul med någon som har samma mål och framtidsplaner som en själv, jag hoppas lite extra på att vi någon gång kommer bli kollegor, det skulle vara helt fantastiskt roligt! Annars har dagen gått åt till omexamination i KTC och en himla massa cyklande till och från stan. Det har inte blivit mycket pluggande dessvärre, mycket på grund av att jag cyklade till stan utan plånbok och upptäckte det först när jag stod utanför Vasa, så då var det bara att vända hem igen. Ibland blir man lite trött på sig själv. Så hann bara plugga en halvtimme innan Elin dök upp. Hmm, kan detta vara ett tecken på att jag inte borde plugga? Önska kan man ju alltid.
Dags att hämta tvätten i tvättstugan snart, och gör sig klar för date med tjejerna på SF. Skön avslutning på en riktigt bra fredag. Tills vidare, take care.
Dags att dyka!
Jag har äntligen kommit igång med pluggandet på allvar, och som alltid börjar det redan gå lättare bara man lyckats komma igång. Skönt, nu är det bara att hålla i detta i två veckor till (herregud, hur ska det gå?). Jag har fått tummen ur och tagit reda på hur livprovet på onsdag ska gå till också. Ser ut som att jag ska kunna fixa det, men fasen alltså, pratade med Linnea idag som berättade att det faktiskt finns personal som fått sparken för att de inte kunnat genomföra livprovet. Så jag har nog en god anledning till att vara nervös. Jag och Magnus ska ge oss iväg till Eyrabadet imorgon och öva lite, bättre sent än aldrig? Så imorgon blir dagen då jag lär mig dyka på allvar...spännande. (Haha, det känns som att det lika gärna skulle kunnat vara en nio-åring som skrev den sista meningen där. Vad vuxen jag känner mig!). Det blir nog ett och annat magplask...
Da Da Dam
En kväll i maj runt Oset
Lite tentapanik såhär inför sommaren
Igår gick årets premiärgrillning av stapeln med Jon, Linda och Magnus. Inte en dag för tidigt. Vi kom överens om att göra detta till en vana i sommar. Vi kan väl säga som så att grillade mashmallows, karré med potatissallad, och en stor dos av gott sällskap gjorde succé hos oss allihopa. En mycket bra start på helgen som fortsätter i samma goda stil ikväll med cykeltur runt Oset och Eurovision med Mamma och Pappa. Bästa att njuta medan man kan, så jag avslutar här för att njuta av mina sista 9 timmar som pluggfri student - imorgon börjar första dagen på pluggplaneringen...
Hundra år senare
Idag börjar försäsongsträningen i Kumla, och det var ca hundra år sedan jag spelade innebandy seriöst, känns det som i alla fall. Längtan finns där, peppet finns där, nervositeten finns defenitivt där. Fan, jag hoppas inte min fysiska status ligger i botten i jämförelse till resten av laget. Det kan bli jobbigt om vi ska springa en sisådär 8 km och jag flåsar som en elefant redan efter 2-3 km. Jag får be en stilla bön att vi åtminstone inte ska springa mer än 5 km. Det finns väl en anledning till att "smygstart" eller "ta det lugnt i början" fått sin defenition? Jag får hoppas på det bästa. Tekniken verkar i alla fall sitta där den ska, det fick jag bekräftat förra veckan när jag och Magnus lirade lite i GIH. Känns bra, så slipper jag åtminstone känna mig som en total loser. Men i det stora hela ska det bli kul, efter en vinters uppehåll och tänkande över om jag vill satsa på innebandyn eller inte är jag redo för planen, sargen, bollen och klubban igen. Självkritiken ska jag lämna på läktaren, nu blickar vi framåt.
Det har varit mycket födelsedagar på senaste som sagt. Magnus och Frida fyller båda två den 24e april, vilket vi firat 3 ggr, Iris fyllde 20 den 21a, då firade vi med sushi på East West en trevlig onsdagskväll, och sen har kusiner och lite övrigt folk fyllt år. Trevligt, stressigt, mindre ekonomiskt. Såhär är det alltid i april. Men varför klaga? Träffa släkt, äta tonvis med tårta och ha en godtagbar anledning till att plugga är aldrig fel.
Jag ska avsluta här. Dags att ge sig ut i solen och känna av kroppen lite inför träningen med laget ikväll. De senaste veckorna har min högra ljumske krånglat mer än vanligt. Så gör det inte några större väsen av sig blir det Kumla till kvällen.
Figaro
I tisdags spenderade vi dagen hemma med Figaro. Mamma tog ledigt, Pappa jobbade halvdag, Tommy tog ledigt på förmiddagen, och jag ställde in min praktik. Kvällen blev som ett avsked, och även om hoppet fanns där förstod vi nog allihopa att han skulle vara borta dagen efter. Idag känns det fortfarande fruktansvärt, och jag tror inte att någon som läser det här inlägget, förutom min familj, kommer förstå hur jobbigt detta är. Han var en familjemedlem, och ingen kommer någonsin kunna fylla hans plats igen.
Figaro
* 23 maj 1997
+ 20 april 2011
Hoppas du har det bra där du är nu, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta...
Plugg-arg
Skollad tunga en fredagsmorgon
På bussen mot Nora för veckans sista arbetsdags. Jag tror den snälla damen har bidragit till mitt goda humör även idag, börjar tänka på hennes "mirakelord" varje gång jag sätter mig på 26an numera. Borde söka upp henne och säga "tack för att du jagat bort mitt pessimistiska morgonhumör! Vill du ha en tjuga för besväret?". Det borde finnas fler som henne i samhället.
Dock sitter jag idag på bussen med en ytterst vidbränd tunga. Det var så att jag orkade inte göra kaffe imorse utan tänkte att jag lika gärna kunde vänta tills kaffepausen på VFUn som alltid infaller någon gång runt halv tio, men väl vid rc drog det så pass mycket i kaffetarmen att jag bara var TVUNGEN att klirra ihop 13 spänn för en billig kaffe på Pressbyrån. Det ångrar jag nu i efterhand. Kaffet var skollhett, jag var lite för kaffesugen, och jag hade tio minuter på mig innan bussen gick. Ingen vidare kombination, så det slutade med att jag skollade min stackars tunga, hann dricka två små små klunkar, och lagom till kaffet kallnat rullar bussen in. Ja, så kan det gå. Så kära vänner, drick inte Pressbyrå-kaffe i all hast på morgonen när kaffesuget är som värst, det kommer inte sluta bra.
Jag har dreglat över nya H&M-katalogen i x antal veckor nu, och igår slog jag till på två klänningar och en kavaj som dimper ner i brevlådan (eller okej, på Statoil Österplan) i mitten av maj. Lagom tills värmen kommit ordentligt. Najs!
Snälla damen på 26an
Det jag funderar lite över är om dagen blivit lika bra utan de fina orden från damen på 26an. Det fick mig att tänka efter och "fan, nu gör jag det här till en bra dag, varför klaga?". Det sitter i skallen. Så känns livet pest, tänk annorlunda, det hjälpte verkligen mig idag.
Örebrocupen
Vi börjar med ett försvarstal för dålig uppdatering. Jag har haft en ytterst stressig helg. Tredje året i rad som jag och Anna dömer Örebrocupen i innebandy, 22 matcher dömda, 5 blåmärken rikare och dödstrött. I skrivandets stund ska jag absolut inte klaga, jag har sovmorgon idag, har tagit igen en del sömn, och sitter och myser med min kaffekopp. Det här med "morgonstund är guld i mun" är banne mig ett motto som stämmer. Jag är mitt inne i min VFU i Nora som startade igår. Eftersom jag lovat vara ärlig här på bloggen måste jag erkänna att jag inte är särskilt peppad alls, kanske lite emellanåt. Jag trivs däremot otroligt bra med personalen, så jag tror dessa två veckor kommer gå ganska snabbt. Jag ska smita iväg till bussen om en halvtimme för ett kvällspass i Nora, så jag blir inte långvarig här. Detta, mina vänner, blev ett "det här åt jag till frukost"-inlägg, men kände att jag var tvungen att ge en förvarning till, och en förklaring till, lite dålig uppdatering nu under två veckor. Dags att avsluta, slänger in några bilder från helgen.
Take Care
Anna utforskar "vibrationsmaskinen"
14 månader
Okej, jag vet, kycklingen ser inte sådär himla fräsch ut, men jag lovar...det va gott!
Trots min feta förkylning som verkar vara här för att stanna tog jag mig in till Hälls konditori vid lunch för lite miljöombyte och en kaffe med Linda och Jon. Hälls på Olaigatan är mitt andra hem, speciellt inför tentor och vid obotligt kaffesug, som på senare tid smyger sig på allt oftare. Kanske inte det nyaste kafét i stan, och deras toalett har nog skandinaviens största bakterieodling, men det är hemtrevligt. Rekommenderas!
Linda och Jon, fina fina vänner. De kommer nämnas mer än en gång i denna blogg
Det här är jag
Pernilla Johansson heter jag, Ida i mellannamn, född en sommarkväll den 9 augusti 1990. Jag är en gnällbältare ut i tåspetsarna och är uppvuxen i en liten by strax norr om Örebro. En by bestående av en skola, ett ålderdomshem, en minigolfbana, en frisörsalong, ett ICA en gång i tiden innan ägaren dog av en hjärtattack (det hände till och med i butiken om jag minns rätt, sicket drama...), en idrottsföreningen och ca 1000 lekparker. "Vildmarken" brukar vi kalla denna lilla by (, och för snart ett år sedan tröttnade vi på vildmark och dåliga busstider och bosatte oss istället på öster i Örebro. Ett knappt halvår senare, i slutet av november, flyttade jag vidare till ett krypin på Sörbyängsvägen med min kära livskamrat, och det är här jag bor idag.
Min livskamrat och största glädje
Jag är väldigt mycket - envis, lång, hetlevrad, plasmagivare, mörkrädd, dotter, innebandydomare, lillasyster, student, vintermänniska, sambo, badvärd, kusin, matvrak, blyg, blond, dålig förlorare, blivande ambulanssjukvårdare, godisråtta, innebandyspelare, barnbarn, välgödd, sportfåne, Sims-nörd, tungsovare, glad, klädgalen, och i skrivandets stund även dunderförkyld.
Som sagt är jag en ganska blyg person, står gärna lite i bakgrunden och tillbringar helst fredagskvällen hemma än ute på krogen. För mig är den tiden förbi, tråkigt eller ej, så är det. Lite utav en ensamvarg kan jag nog kalla mig. Jag är väldigt lik min pappa - uppnäsa, hett humör, lång, sportfåne, hemmakär. Tack och lov inte det det krulliga svarta håret och helikopterplattan (no offence papsen). Min passion här i livet är framförallt innebandy sen åtta år tillbaka. Enligt mig utklassar det världens alla andra sporter med hästlängder, lätt. Så hittar ni mig inte hemma i lägenheten finner ni mig troligtvis i någon utav alla sporthallar här i Örebro, är stamgäst i de allra flesta vid det här laget.
Innebandyn är en stor del av mitt liv
Jag skulle kunna överleva på sushi och saltlakrits. Det är mina laster här i livet, likaså kläder och filmer. I min familj är vi filmfantaster och i samtliga tre hushåll samlas det på film i alla dess genrer. Stephen King är en favorit när det kommer till böcker, även om jag sällan kommer mig för och läser klart dem. Just nu är jag inne i både Salem's Lot, Pestens Tid och Dreamcatcher, och antagligen kommer ingen utav dom bli färdiglästa inom de närmaste månaderna. Sån är jag, jag påbörjar nya projekt väldigt ofta, men det är sällan jag ror dem i hamn. Så börjar jag jiddra om något nytt projekt här på bloggen, ta det med en nypa salt...
Jag pluggar idag till ambulanssjukvårdare på Örebo Universitet, men kommer antagligen hoppa över till sjuksyrra till hösten istället. Ambulansprogrammet suger tyvärr apa. Det får istället bli en fördjupning i ambulanssjukvård efter sjuksköterskeprogrammet.
Nu vet ni lite mer om mig, den lite halvblyga tjejen som inte gärna står i centrum. Som har ett hett humör, älskar innebandy och är hemmakär. Det är jag, och ni kommer under skrivandets gång här på bloggen lära känna mig mer, antagligen både mina goda och mindre goda sidor. Tills vidare, take care.
Välkommen hit till min nystartade blogg!
Men det här är min blogg. Här tänker jag vara ärlig om vad jag tycker, jag skriver det jag vill skriva, och jag har inte alls som avsikt att bli nästa Blondinbella. Den som vill läsa får väldigt gärna göra det, jag blir otroligt smickrad av att människor, för mig kända som okända, tar sig tid för att läsa just min blogg. Så jag hoppas jag får med mig gamla läsare till denna nystart, men att det även tillkommer fler läsare. Ni är väldigt välkommna med kommentarer i både inlägg och i gästboken!
Jag har ingen större koll på vem eller vilka som läser min blogg, och jag tänker därför börja med att skriva en kort presentation av mig som person, vad jag sysslar med och vad som är viktigt i mitt liv, i ett eget inlägg som kommer lite senare nästa vecka. Så nu tänkte jag avsluta detta första inlägg här. En försmak på vad som komma skall och jag hoppas ni i framtiden vill fortsätta läsa!
Varma kramar i regnrusket
