Hundra år senare
Jag börjar givetivs med ett försvarstal till ytterst dålig uppdatering, men det har varit mycket på senaste. Likt varje vår börjar slutet på terminen lida mot sitt slut vilket betyder mer plugg än någonsin, det ska firas ett miljontal födelsedagar, och i år stundas även inskolning på nya jobbet och start på försäsongsträning (börjar i och för sig idag, men det har varit mer träning än tidigare de senaste veckorna). Fullt upp. Sen har nog, to be honest, inte orken funnits där heller, tyvärr. Men nu går vi mot sommar med stora kliv, och jag ska bli bättre på att uppdatera.
Idag börjar försäsongsträningen i Kumla, och det var ca hundra år sedan jag spelade innebandy seriöst, känns det som i alla fall. Längtan finns där, peppet finns där, nervositeten finns defenitivt där. Fan, jag hoppas inte min fysiska status ligger i botten i jämförelse till resten av laget. Det kan bli jobbigt om vi ska springa en sisådär 8 km och jag flåsar som en elefant redan efter 2-3 km. Jag får be en stilla bön att vi åtminstone inte ska springa mer än 5 km. Det finns väl en anledning till att "smygstart" eller "ta det lugnt i början" fått sin defenition? Jag får hoppas på det bästa. Tekniken verkar i alla fall sitta där den ska, det fick jag bekräftat förra veckan när jag och Magnus lirade lite i GIH. Känns bra, så slipper jag åtminstone känna mig som en total loser. Men i det stora hela ska det bli kul, efter en vinters uppehåll och tänkande över om jag vill satsa på innebandyn eller inte är jag redo för planen, sargen, bollen och klubban igen. Självkritiken ska jag lämna på läktaren, nu blickar vi framåt.
Det har varit mycket födelsedagar på senaste som sagt. Magnus och Frida fyller båda två den 24e april, vilket vi firat 3 ggr, Iris fyllde 20 den 21a, då firade vi med sushi på East West en trevlig onsdagskväll, och sen har kusiner och lite övrigt folk fyllt år. Trevligt, stressigt, mindre ekonomiskt. Såhär är det alltid i april. Men varför klaga? Träffa släkt, äta tonvis med tårta och ha en godtagbar anledning till att plugga är aldrig fel.
Jag ska avsluta här. Dags att ge sig ut i solen och känna av kroppen lite inför träningen med laget ikväll. De senaste veckorna har min högra ljumske krånglat mer än vanligt. Så gör det inte några större väsen av sig blir det Kumla till kvällen.
Idag börjar försäsongsträningen i Kumla, och det var ca hundra år sedan jag spelade innebandy seriöst, känns det som i alla fall. Längtan finns där, peppet finns där, nervositeten finns defenitivt där. Fan, jag hoppas inte min fysiska status ligger i botten i jämförelse till resten av laget. Det kan bli jobbigt om vi ska springa en sisådär 8 km och jag flåsar som en elefant redan efter 2-3 km. Jag får be en stilla bön att vi åtminstone inte ska springa mer än 5 km. Det finns väl en anledning till att "smygstart" eller "ta det lugnt i början" fått sin defenition? Jag får hoppas på det bästa. Tekniken verkar i alla fall sitta där den ska, det fick jag bekräftat förra veckan när jag och Magnus lirade lite i GIH. Känns bra, så slipper jag åtminstone känna mig som en total loser. Men i det stora hela ska det bli kul, efter en vinters uppehåll och tänkande över om jag vill satsa på innebandyn eller inte är jag redo för planen, sargen, bollen och klubban igen. Självkritiken ska jag lämna på läktaren, nu blickar vi framåt.
Det har varit mycket födelsedagar på senaste som sagt. Magnus och Frida fyller båda två den 24e april, vilket vi firat 3 ggr, Iris fyllde 20 den 21a, då firade vi med sushi på East West en trevlig onsdagskväll, och sen har kusiner och lite övrigt folk fyllt år. Trevligt, stressigt, mindre ekonomiskt. Såhär är det alltid i april. Men varför klaga? Träffa släkt, äta tonvis med tårta och ha en godtagbar anledning till att plugga är aldrig fel.
Jag ska avsluta här. Dags att ge sig ut i solen och känna av kroppen lite inför träningen med laget ikväll. De senaste veckorna har min högra ljumske krånglat mer än vanligt. Så gör det inte några större väsen av sig blir det Kumla till kvällen.
Kommentarer
Trackback
